Fraktur Svanskota Läkning
Står och trängs på 4an i morgonrusningen men är lycklig för jag ska äntligen till min kiropraktor ( på instagram) igen. Jag har gått hos henne sen efter min förlossning för att få hjälp med lite olika smärtor och spänningar som uppstått efter min relativt ovanliga förlossningsskada – en bruten svanskota. Eller vad vet jag hur ovanlig den är, forskningen på denna typ av skada är minst sagt knapp. Men om jag utgår från de nyförlösta jag talar med så är det inte så vanligt. Jag har nämt min skada ett par gånger och får då och då frågor från personer som själva lider av smärta i svanskotan. Tänkte att vi kör en frågestund här och på Instagram om det där ni kan dela tips och erfarenheter av skador på svanskotan i samband med förlossning. Ni får även ställa frågor så ska jag svara på det jag kan, och kanske hänvisa er till dem som kan mer om detta än mig. Det är nämligen inte så lätt att hitta information om denna typ av skada så jag tycker vi kan hjälpa varann. Men först tänkte jag svara på de vanligaste frågorna jag får… Hur gick det till när jag bröt svanskotan?
Min ovanliga (?) förlossningsskada – en bruten svanskota | Asabea Britton
Smärtan som Sara upplevde dagligen var begränsande. Hon kunde inte sitta ner under längre perioder. Fick tacka nej till resor. Fick ställa sig upp under längre bussturer. Så fortsatte det i ett år. Sjukgymnastik, akupunktur, massage. Ingenting hjälpte. En dag bestämde sig Sara för att ta saken i egna händer, och på internet hittade hon en läkare som opererade bort svanskotor på personer som haft ont i mer än sex månader. – Jag tog reda på att han arbetade i Stockholm och bad min sjukgymnast om en remiss dit. Det var inte välkommet, men till slut gick det. I Stockholm ville man försäkra sig om att det var i svanskotan som problemet låg, så en läkare gav Sara en injektion med bedövning som skulle göra henne smärtfri i upp till tre månader. Om smärtan sedan kom tillbaka så berodde det på svanskotan. Och tillbaka kom den, så Sara fick till slut operera bort svanskotan. Det var i december 2018, på Saras födelsedag. – Efter operationen sade läkaren att min svanskota var helt lös, den hängde där inne.
Att kunna åka på semester med familjen i sommar. Att slippa ha ont. Vad skulle du vilja säga till kvinnor i samma sits? – Att inte ge sig och inte acceptera ett nej. Det finns hjälp att få, säger Sara Nord.
Att till slut få operera bort svanskotan var skönt för Sara av flera skäl. Dels för att slippa smärtan, och dels för att få det bekräftat att hon inte var överkänslig. Sara ser ett samband mellan att inte tas på allvar och att ha fått en skada under förlossning. – Kvinnor gör en uppoffring för att föda barn, man offrar sin kropp. Det är hemskt att de komplikationer som kan uppstå inte är prioriterade. Det är som att man får skylla sig själv om man föder barn. Även Saras försäkringsbolag Trygg-hansa har svikit efter förlossningen. Trots att hon hade en graviditetsförsäkring och en sjuk- och olycksfallsförsäkring så får hon ingen ersättning för den smärta hon upplevt. – Försäkringsbolaget menar att om du halkar så ersätts du för smärtan, men eftersom det här hände under min förlossning så räknas det inte som sjukdom eller olycka. Jag trodde att mina försäkringar skulle täcka vad som helst, det är under all kritik att de bara viftar bort det och säger att jag valt att bli gravid. Nu ser Sara fram emot att bli helt återställd.
- »Ingen saknar svansbenet« Koccygektomi rekommenderas - Läkartidningen
- Kruusval, C - Fia och djuren - Alla ska vara med! - 29682243
- Hur kan jag se The Walking Dead lagligt i Sverige? : sweden
- Min ovanliga (?) förlossningsskada – en bruten svanskota | Asabea Britton
Svansbenssmärta (koccygodyni) uppstår oftast efter ett fall där man landat på svansbenet, men även efter annat trauma (exempelvis förlossning). Ibland är smärtan idiopatisk. En översikt visar att de flesta studier inom området har låg kvalitet [1]. Artikeln ger inga rekommendationer vare sig för eller emot olika icke-operativa behandlingar. Initialt används ofta NSAID och avlastning med sittkudde. Vid kroniska besvär kan kirurgi vara ett bra alternativ. Kunskapen om detta är dock bristande bland allmänläkare, gynekologer och ortopeder. Internationella studier [2-7] visar på bra effekt av koccygektomi. Vi har opererat 53 patienter åren 2001–2015 (60 procent kvinnor, 40 procent män) i åldrarna 12–79 år (genomsnitt 39 år). I 80 procent av fallen var orsaken trauma (varav 20 procent efter förlossning) och 20 procent idiopatisk. Indikationen för kirurgi var lokal smärta vid sittande som kvarstått >6 månader. Vid allmänna rygg–bäckenbesvär och då patienten till övervägande del har besvär vid stående, gående och liggande ska man vara restriktiv med koccygektomi.
Jag förstår att du har det rejält jobbigt. Försök sitta på en uppblåst gummiring eller med ryggslutet mitt emellan ett par hårt ihoprullade lakan. Det kan faktiskt göra tillvaron litet drägligare. Hårda träpallar, ridsadlar och cykelsitsar måste du vara inställd på att räkna bort en tid framöver. Läkning av svansbensfrakturer brukar ta tid. Men i de flesta fall läker den här typen av benbrott spontant utan att ge några bestående besvär och utan risk för framtida komplikationer. I sällsynta fall kan besvären kvarstå. Skulle det vara så, att du fortfarande ett år efter förlossningen erfar smärta och känner av den ömmande resistensen eller "bollen" som du beskriver, ska du vända dig till din distriktsläkare för bedömning och eventuell remiss till ortopedkliniken. I utredningen ingår röntgen som kan visa om det handlar om en felläkning eller om det kan finnas en liten avstött benbit som ortopeden kan åtgärda.
Det var precis innan min son föddes när jag krystade som man kunde höra en hög smäll (lät prick som när man öppnar en champagneflaska) och jag kände att det knakade till i ryggen. Gjorde det ont? I stunden inte alls. Eller alltså det var en del annat som gjorde ont ju men jag märkte inget extra i ryggen. Men första gången jag skulle ställa mig upp efter förlossningen förstod jag att nåt var fel. Det gjorde otroligt ont de närmsta dagarna och veckorna därefter, jag kunde inte komma upp ur sängen utan min killes hjälp 🙁 Jag är inte smärtfri idag men det är absolut hanterbart, det tog cirka 9 månader tills jag kunde sitta obehindrat. Varför hände det? Ingen aning. Skador som dessa lär vi oss tyvärr inte om på barnmorskeutbildningen och det finns överlag väldigt lite kunskap och forskning om det. Efter min förlossning fick jag veta att min svanskota är vinklad nästan 90 grader inåt när jag står upp, jag vet inte om jag är byggd så anatomiskt vilket kanske bidrog till att den var i vägen, eller om den böjt sig så i samband med att jag fick skadan.
Detta är inte möjligt vad gäller koccyx. Men eftersom svansbenet inte har någon uppgift att fylla är det logiskt att ta bort det vid besvär. Ingen av våra patienter har sagt sig »sakna« sitt svansben. Vår erfarenhet av det tidiga förloppet vid koccygodyni är begränsad. Beroende på hur uttalade besvären är kan det dock vara rimligt att avvakta spontan läkning i 6–12 månader. Man ska aldrig operera i onödan, men eftersom ingreppet är litet med få komplikationer bör patienten inte behöva vänta för länge på beslut. De flesta ortopeder – även ryggkirurger – är negativt inställda till koccygektomi och har då inte mycket att erbjuda i behandlingsväg. Varifrån den inställningen kommer är svårt att förstå. Våra resultat ligger lika med eller bättre än flera andra studier [2-7]. Jämförelserna försvåras något av olika utfallsmått, men de flesta ligger runt 75–85 procents chans till förbättring. Om vi jämför med resultat från andra diagnosområden i Swespine ligger koccygektomi i topp, vilket är förvånande med tanke på dess rykte inom professionen.