Bok – Lilla smycket, Patrick Modiano Jag känner doften av Paris, av parisiskor med alldeles för mycket Paris över sig. Ljudet är svagt stadsligt, bilarna i alla kulörer och människorna mörkhåriga med skarpa ansiktsdrag. Gruset knastrar under fötterna när jag vandrar genom parken och känner doften först svagt. Det går inte att missta sig. Crepes och cider. Jag är i Paris, men hur kom jag egentligen hit? Lilla Smycket av Patrick Modiano En bok på bara 128 sidor? Jag suckar av lättnad när det visar sig att bokvalet är en kort bok. Efter den långdragna I love Dick känns det skönt att få läsa en lite kortare en stund. Men den här boken med sina alldeles lagom många tecken visar att det inte är omöjligt att få nobellpriset utan att vara långrandig, för det är precis det Modiano har fått, 2014. Och jag kan vänligt, objektivt, med mycket hjärta säga att det är han värd. Lilla smycket visar sig vara som en påse Mariannelundskarameller. Gammeldags vackra, fantastiskt söta och bara sådär bra som Småländskt marknadsgodis kan vara.
Det är som en drömsekvens utan mål och mening, men inte tillräckligt vacker eller beskriven med ett tillräckligt vackert språk för att jag ska fastna. Hela läsupplevelsen präglas av att jag inte riktigt förstår mig på historien, vart författaren vill komma och jag känner mig märkligt oengagerad. Nu har jag läst nobelpristagaren Modiano och jag tror att det för ögonblicket får räcka så. Vad de andra bokcirkeldeltagarna tyckte vet jag inte för jag kunde inte vara med på träffen. Omdöme: Drömskt och vindlande om en sorgsen och övergiven ung kvinna. Betyg: 3+ Några som bloggat om boken är Syrlig, Bokblomma, Bokomaten, I Elinas hylla, Västmanländskans bokblogg, Jag och mina böcker och Bokparet. Mer om boken kan du läsa här och här. Originaltitel: La Petite Bijou Förlag: Elisabeth Grate förlag. Översättare: Pontus Grate. Mitt exemplar lånade jag på biblioteket. Utläst 16 maj 2015.